För två veckor sedan besökte jag sjöpolisen för att ta del av verksamheten som omfattar sjösäkerheten. Jag bordade polisens båt vid Slussen och vi styrde mot Mälaren för olika uppdrag. Först skulle vi igenom slussen som förbinder Mälaren och skärgården. Där fick jag se skrämmande exempel på dålig sjösäkerhet. Båtägarna hängde i olika tampar vid slussningen och ingen bar flytväst, sjöpoliserna suckade och det vara bara tur att ingen trillade i och försvann med strömmen. Väl ute i Mälaren, så påbörjades sjöpolisens dagliga syssla, att leta upp ett antal övergivna båtar på olika ställen. När vi väl hade hittat båtarna, så inleddes en hopplös kamp att hitta något kännetecken eller något tillverkningsnummer, så att vi kunde nå ägaren. Vi lyckades inte i någon av fallen att hitta ägarna. Tiden gick och det var dags att styra “skeppan” mot Slussen. På vägen tillbaks, så snurrade mina tankar, hur använder vi vår sjöpolis, kan det vara meningen att två poliser till sjöss skall vara någon form av hantlangare till våra försäkringsbolag. Det måste ju vara försäkringsbolagens intresse att tvinga båtägarna att märka sina båtar. Sjöpolisen efterlyste en nationellt eller internationellt register för båtar och rätten att få genomsöka båtar, där man kan antaga att det finns vapen eller andra tillhyggen som kan användas vid brottslig verksamhet. Den senaste tiden har den nya sjöfyllerilagen skapat en het debatt, sjöpolisen tyckta att lagen i stort sett var bra och den har gett en god effekt. Väl framme vid Slussen tackar jag sjöpolisen för en givande och trevlig dag. På riksdagshuset sammanställer jag mina intryck och är övertygad om att sjöfyllerilagen har gjort nytta, det borde finnas en lag om flyvästar för mindre båtar, någon form av krav på stöldmärkning av båtar och att polislagen paragraf 20a skall även gälla på sjön (genomsök av båt) för att hitta vapen och andra tillhyggen.
