Det ska bli stopp för att låna ut pengar utan att kolla om den som tar lånet kan betala tillbaka. Det vill regeringen i ett nytt lagförslag. För större lån har det alltid varit så – nu ska det också gälla för smålån via SMS.
Redan idag måste banker och andra företag som lånar ut pengar göra kreditprövning av sina kunder. Men små lån och lån som ska betalas tillbaka snabbt, som SMS-lånen, är undantagna från de reglerna. De här undantagen vill regeringen ta bort i sitt nya lagförslag. Det betyder att oavsett om det gäller 50 kr eller 50 000 kronor så måste den som lånar ut kolla så att den som lånar verkligen har råd att betala tillbaka.
Utöver skärpt kreditprövning ska SMS-låneföretagen tvingas att tydligare informera om hur mycket deras lån kostar. Lån som ser billiga ut visar sig ofta vara hutlöst dyra. En annan nyhet i lagförslaget är två veckors ångerrätt efter att man tagit ett SMS-lån.
Bakgrunden till skärpningen av lagstiftningen är den lavinartade ökningen av SMS-låneärenden som hamnar hos Kronofogden. Förra året inkom 36 000 ansökningar som handlade om pbetalda SMS-lån. Och i år väntas antalet öka ytterligare. Unga upp till 25 år är dessutom överrepresenterade i statistiken.
Regeringens syfte med den nya lagen är att färre ska skuldsätta sig. Den nya konsumentkreditlagen föreslås träda i kraft 1 januari 2011 och förhoppningsvis får lagen avsedd effekt. Nyligen agerade även Konsumentverket för att se till att låneföretagen redovisar de verkliga ockerräntorna.
Moderater i riksdagens civilutskott 
februari 1, 2010 kl. 11:03 f m |
Hej!
Ett steg i rätt riktning. Nästa steg borde vara att förbjuda studielån, eftersom det visar sig att studielånen leder till studielånefällan som leder
till SMS-lånen.
Ökningen av SMS-lånen beror på att regeringen efter regering i det här landet har haft som överordnat mål att djävlas så mycket de kan med ungdomarna i vårt land, tex genom att skuldsätta dem som fan genom
studielånesystemet, som nu har visat sig bli till en gigantisk studielånefälla. Detta ser vi tydligt tex bland de med examen från olika
teoretiska samhällsvetenskaplig program vid våra universitet och högskolor. Vi ser tex att arbetslösheten skenar bland nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade inom statsvetenskap, freds- och konfliktvetenskap, sociologi, medie- och kommunikationsvetenskap osv.
Hade man istället ställt om till att samverkan mellan akademi och verklighet är mål 1, dvs prioriteras istället för bara utbildning och forskning så skulle det inte se ut så här. Ett annat alternativ är en
mycket snabb avveckling av dessa program och istället ta de pengar
som satsas på högre utbildning och satsa dessa på KY-utbildningarna istället där fler får jobb efter sin utbildning.
Lyssna på de av oss som vet hur det hänger ihop istället för att göra ideologi och politisk prestige av allting. Jag tror nämligen gott om människan och att de som drabbats av studielånefällan hamnat där
därför att de har blivit ”lovade” HIMMELRIKET och GULD OCH GRÖNA
SKOGAR av både den marknadsföring som kommer från universitet och högskolor och av okunniga studievägledare som lurar människor.
Tyvärr har de som hamnat i studielånefällan inte fått någon upprättelse. De får helt enkelt inte möjlighet att ställa de ansvariga inför ”skranket” och utkräva juridiskt ansvar. Redan 2006 så granskade Uppdrag Granskning det här med universitetens och högskolornas kataloger, men inget har hänt, de har bara kunnat fortsätta på den inslagna linjen helt utan att behöva ta ansvar för den vilseledande marknadsföringen och studenterna har fått ta hela smällen när de på examensdagen kastas ut i ”det totala utanförskapet och den sociala exkluderingen” då
det visar sig att deras investering i utbildning blev till en skuldfälla därför att det har visat sig att den information de fick när de skulle söka utbildning var osaklig och hade inget med kopplingen till arbetsmarknaden/näringslivet att göra, dvs ingen information om anställningsbarheten gavs.
Därför menar jag på fullt allvar att de drabbade skall hållas skadelösa och få ekonomisk kompensation från staten för ekonomiskt och psykiskt lidande.
Många har nämligen hamnat i den situationen att oavsätt hur hårt de anstränger sig för att få ett jobb så sorteras de bort mycket fort och
tvingas fast i mycket långvarit och ofrivilligt utanförskap och social exkludering.
Jag har pratat med väldigt många som drabbats av det här så jag vet vad jag pratar om.
Mvh
Mikael